Årets första tävling avgjordes strax utanför Eskilstuna på Ekeby Flygfält sista lördagen i april. 13 piloter trotsade väder och väglag för att kämpa om ära och pokaler. Vädret var kanske inte det allra bästa för Aircombat. Men som konstaterats så är en dag med Aircombat bättre än alla andra dagar, oavsett väder.
April
Tävlingen avgjordes som sagt sista helgen i april och april är en månad som kan bjuda på sommarväder, vinterväder och allt där emellan, ofta samtidigt. Denna gång så bestämde sig vädret för att vara närmare vinter än sommar, men framför allt var det blött.
Inomhus
Tävlingen började med briefing vid 10.00, ungefär, inomhus i Eskilstuna Flygklubb Modellflygsektionens klubbstuga. Där fanns även kaffe och smörgåsar att köpa. På briefing gicks det vanliga igenom, samt en del regeler. Det som var nytt var däremot vilka som höll i det. Detta då vi hade två nya tävlingsansvariga som skötte sitt nya uppdrag med den äran. Särskilt med tanke på de yttre förutsättningarna.
12.00
På briefing togs beslut om att skjuta fram starten en timme till klockan 12.00. Detta eftersom vädret skulle bli bättre under dagen. Vilket det också blev, men inte riktigt i den takt man kunde hoppats. Eftersom det är svårt att skära streamers i blöta så gjordes det inomhus innan start. Ett gäng piloter tog på sig att skära och rulla streamers som sen räckte till hela tävlingen. Det var mycket smidigt att bara kunna gå och hämta en streamer när man behövde en sedan under tävlingen.
Heat 1
Till slut blev det i alla fall dags för årets första start. Tävlingen kördes efter ett rullande schema. Eftersom det var 13 piloter så kunde vi flyga max 6 per heat för att få ihop domare. De tre sista heaten blev det 5 piloter i varje men resten 6 stycken. På det sättet blev det så rättvist som möjligt. Så i första heatet fanns det med andra ord 6 mer eller mindre ringrostiga piloter till start. Dessa var Pär B (Mustang P51D), Redaktören (Kawasaki Ki-100), Tomas F (Focke Wulf Ta-152), Stefan B (Corsair), Lasse L (oklart) och Christian G (Corsair).
Den nyligen byggda Focke Wulf Ta-152 han flög visade sig vara något av en streamermagnet
Pär försökte snacka ned sina egna chanser inför heatet med motiveringen att han inte hade flugit mycket alls inför tävlingen utan bara provflugit lite. Men det märktes inte alls, i alla fall inte på resultatet eftersom han plockade på sig 4 klipp. Mer än någon annan under dagen. Två av dessa var på undertecknads streamer. Tomas F hade också ett bra heat och den nyligen byggda Focke Wulf Ta-152 han flög visade sig vara något av en streamermagnet. 3 klipp i första heatet till honom. Övriga tog hem ett eller inget klipp. Det jag minns av heatet som pilot är att det var ett extremt hetsigt heat att flyga. Det kändes som det var modeller överallt, hela tiden. Det gällde även efter landning när Pär bestämde sig för att landa på samma ställe som undertecknads Kawasaki redan ockuperade .
Flyg-tiga minnen
Med en Kawasaki Ki-100 i ena handen, fältlådan i andra och utrustad med överdragsbyxor, knäplatta för trädgårdsarbete och vattentäta skor plaskade jag ut mot startlinjen för första heatet. Det är fortfarande några minuter kvar till 7-minuters signalen. Börjar plocka upp alla grejer, hur var det nu allt detta funkade? Lägger upp alla prylar som jag tror att de skall vara. Börjar tanka, telefonen ringer. Vem är det som ringer nu? Försöker plocka ordning på prylarna, tanka och prata i telefon samtidigt. Avslutar samtalet och kollar på klockan. 3 minuter kvar! Hur gick det här till? Kör startern, vätskelås! Proppen och spinnern lossnar. 2.54 kvar till start. Bort med spinnern, skruvar fast proppen, tillbaka med spinnern. Kvicka på nu- töm ut bränslet nu och försök få igång motorn! OS 15LA motorn är pålitlig och startar utan att trilskas allt för mycket. Nålar in, stänger av. Kollar klockan, 47 sekunder kvar till start. Lägger radio och starter där jag tror att de skall vara. Knyter på streamern. Går till startlinjen. 1 sekund kvar, men jag var i tid i alla fall. Pulsen är redan hög och heatet har inte ens startat. Hinner med ett par djupa andetag sen går startsignalen. Jag springer mot pilotlinjen. Säsongen är igång!
/Redaktören
Heat 2
I det andra heatet skulle i princip resten av piloterna flyga, förutom en som fick vänta till heat 3. De som ställde upp till start i heat 2 var Mattias (Bf-110), Oscar (P38 Lightning), Staffan K (Spitfire), Taffan (Thun), Leif (Thun) och Robin (Spitfire). Eftersom Mattias behövde hjälp att få iväg sin Bf-110 så bestämdes det att Staffan som är van kastare skulle hjälpa Mattias. Sen skulle han raskt bli pilot till sin Spitfire som undertecknad under tiden hade startat motorn i. Det här fungerade faktiskt över förväntan. Det här blev ett mycket lugnare heat än det första. Det blev också färre klipp. Oscars P-38 drabbades tråkigt nog av ett tekniskt fel efter någon halvminut och försvann ur striden. Staffan K. (som gjorde comeback efter ett par decenniums bortavaro, välkommen tillbaka!), hade ett stabilt heat med bra flygtid och hel streamer. Det samma gällde också för Mattias. Taffan däremot hade en del motorstrul med kort flygtid som följd. Den som fick med sig mest poäng från detta heat var Robin som fick med sig en streamer, plus sin egen som han höll hel så länge modellen var kvar i luften. Vilket var strax innan heatet tog slut på grund av en kollision. Med vem är oklart.
Efter detta togs en välbehövlig matpaus där det åts grillade hamburgare, som traditionen bjuder.
Heat 3
I tredje heatet var det i princip samma piloter som i det första, förutom att Micke R (Zero) kom till och Christian flyttades till nästa heat. Detta blev ett hetsigt heat igen. Tomas fortsatte precis som i första heatet med 3 klipp. Två av dessa på redaktören, samma sak som i första heatet men en annan förövare. 3 klipp fick även redaktören med sig. Micke som hade fått vänta längst av alla på att få göra tävlingsdebut för året fick med sig ett klipp. Resten hade lite lugnare heat efter vad jag minns.
Heat 4
I detta heat flög Christian, Mattias, Oscar (Bf-109), Staffan, Taffan och Leif. Taffans tekniska problem fortsatte. Mattias och Staffan, som nu kanske hade blivit lite varmare i kläderna efter att ha flugit ett heat, tog var sitt klipp. Christian och Mattias kolliderade (modellerna de flög alltså, inte de personligen) om jag minns rätt. Detta gjorde att det mot slutet av heatet inte var så många kvar i luften. Oscar som nu flög Bf-109 jagade vilt för att försöka klippa den streamer som fanns kvar. Denna hängde efter Staffans Spitfire. Trots många försök så hjälpte det inte. Mot slutet av heatet dök även en Thun spakad av Taffan upp i fighten. Men ingen av dessa lyckades kapa Spitfirens streamer.
Heat 5-7
Resten av heaten fortsatte ungefär som tidigare. Dvs Tomas gjorde 3 klipp till. Mattias W flög Bf-110. Pär flög Mustang och plockade klipp klippt. Detta gjorde även några till, plockade ett klipp alltså. Dessa var bland annat Mattias, Lasse, Robin, Pär, Oscar och Micke R. Mattias fick sedan landa något i förtid pga bränslebrist i sitt sista heat. Taffan fick däremot ordning på sin modell och fick äntligen skapligt med flygtid. Leif stod över sista heatet pga att han tyckte sikten var för lurig. Så i det heatet blev det bara 4 startande.
Final
Efter alla dessa heat var det så äntligen dags för final. Till denna hade Tomas, Pär, Redaktören, Robin, Mattias, Micke och Staffan tagit sig. Nu uppstod ett litet problem. Det var 7 piloter i finalen, men bara 5 piloter över. Men som tur var så dök det då upp ett par åskådare. Dessa rekryterades snabbt till domartjänst.
Det var ändå 6 modeller kvar i heatet
De med eldrivna modeller var som vanligt snabbast upp i luften. Pär hade fått något problem med sin modell så det blev ett väldigt kort heat för den rutinerade Mustang-piloten. Finalen började i övrigt i ett ganska hetsigt tempo. Det var ändå 6 modeller kvar i heatet. Detta ändrade sig rätt snart när undertecknad efter frenetiskt men fruktlöst jagande blev lite överentusiastisk och flög rätt igenom Staffans Spritfire. Med fatalt resultat för båda modellerna. Det var nu bara 4 flygplan kvar i luften och heatet lugnade nu ned sig betydligt. . Det mest förvånande med resten av heatet var att Tomas, som hade tagit 3 klipp per heat fram till finalen, inte fick med sig en enda streamer. Kanske hade streamer-magnetismen i modellen tagit slut. Den enda som egentligen hade något att skriva hem om var Micke som fick med sig ett klipp. Trots att den P47 han spakade långt ifrån var den snabbaste modellen i luften.
Flyg-tiga minnen 2
Final, fjärde heatet för dagen, nu är alla rutiner på plats. Eller borde vara, streamer ska man ju ha på modellen också. Sådär, till startlinjen. Startsignal, fram till modellen, den startar, tar upp radion med vänsterhanden, modellen i höger hand. Pär som står till höger om mig är lite före mig. Vänta lite. Upp och iväg och jaga, ett klipp och bra flygtid borde ge en bra slutplacering. Jaga, jaga. Nej, klippt. Vem var de? En Zero? Tiden går, jaga, jaga, men inga klipp. Där är en streamer perfekt framför Kawasakin, rolla 90 grader och flyg rätt igenom den. Det här blir perfekt! Nej! Vad är det där? En vinghalva från en Spitfire. Där är en streamer, fick jag den? Nej, jag flög tydligen rätt igenom Spitfiren och inte streamern. Vart är Kawasakin? Där är den, flyger den? Ja! Nej, det gör den inte. Flygtid 1:30. Massor av tid kvar. Det kändes som jag jagat i evigheter, tiden beter sig märkligt ibland.
/Redaktören
Resultat
Efter detta var det bara att vänta på prisutdelningen. Där visade det sig föga överraskande att de 9 klipp Tomas hade gjort i grundomgångarna räckte till en rätt klar seger. Pär plockade trots en helt misslyckad final hem en klar andraplats. Om tredjeplatsen var det hårdare men den gick till en ny pallbesökare i form av Robin som såg till att en pokal stannade i Eskilstuna. Grattis alla tre! Och tack till alla som var på plats och såg till att det blev en tävling: piloter, domare, publik och alla andra! För Aircombat är helt enkelt hur kul som helst, trots nollgradigt och blöta.
/Redaktören
Stort tack till www.servoexperten.se som ställde upp och sponsrade tävlingen!
