2023 anordnades det inte en utan två tävlingar i Malmö, samma helg. Det flögs WW2 och WW1 på lördagen och på söndagen enbart WW2. Lördagen var en Europacup tävling med piloter inte bara från Sverige utan även Tyskland och Polen.
Vägen till tävlingsstart
Den 3 juni 2023 kom att bli en vändpunkt i ACES Sveriges historia. Detta var nämligen den första Aircombat-tävlingen på sju års tid där utländska piloter åter igen tävlade på svensk mark. Flygfältet som vi hade till vårt förfogande under denna europacup var Malmö Radioflygsällskaps flygfält ”Kvarnlanda” som ligger vid Kvarnby, strax utanför Malmö. Totalt skulle 17 piloter från tre olika länder där inräknat Sverige, Tyskland och Polen göra upp om titeln som segrare över den skånska slätten.
Bilderna i denna artikel är tagna av P.B.J Photo och använda med tillåtelse.
Utom-Skåningar
Hur gick då det då till för att dessa tyskar, polacker och utom-skåningar hamnade nere i Skåne egentligen? För att få svaret på detta behöver vi resa tillbaka till hösten år 2022. Det hela började med att det fanns ett stort intresse hos svenska piloter att arrangera en europacup där utländska piloter skulle kunna delta. Detta ventilerades det om runt middagsbordet i samband med säsongsavslutningen i Örebro 2022.
Sedan under den senare delen av hösten år 2022 och in på vårkanten år 2023 skulle man med jämna mellanrum diskutera och planera för hur denna EC i Malmö skulle gå till. Vi kom tidigt i stadiet (med en ypperlig geografisk kunskap) fram till att det är störst chans att få utländska piloter till att vilja närvara på en tävling i skånetrakten, detta på grund av de enkla förbindelserna till Malmö från exempelvis Tyskland. Därmed blev nästa steg att publicera officiell information om detta i internationella sammanhang (läs Facebook) och det blev genast positiv feedback främst från tyskt håll.
Tyska piloter
De tyska piloter som valde att åka upp till oss var Stefan K, som är en mycket erfaren och duktig pilot, han är världsmästare i WW1-combat och lika duktig med spakarna även när det kommer till WW2-combat. Jürgen F som likaså är en mycket erfaren och duktig pilot skrev också upp sig på listan för att klippa svenskar. Och sist men inte minst Georg B som även är ACES Tysklands NC deltog vid bataljen i Malmö. Vi svenskar var självklart glada och förväntansfulla när vi nu hade fått bekräftat att ett gäng tyskar avsåg att åka upp till oss för att tävla. Vad som också kom som en senare men lika glad överraskning var att även två polska piloter anmälde sig till tävlingen ett par veckor innan det var dags för striden. De polska piloterna som ställde upp var Marek B och Tomasz B, två glada och trevliga killar som jag hoppas att vi kommer att få se på fler tävlingar framöver!
Rätt som de var så var dagen kommen, fredagen den 2 juni och jag befann mig ute på Kvarlanda där striden skulle stå i stort sett hela dagen. Jag förberedde både mig själv och fältet inför vad som komma skulle. Kommer markmålen att räcka? Är gräset tillräckligt kortklippt nu när vi ska få så fint besök? Rätt som det var rullade två husbilar ner på fältet och det var både Jürgen F och Stefan K med respektive som anlände. Det var ett glatt återseende för min del som har umgåtts och tävlat med båda dessa piloter ett flertal gånger tidigare genom åren. Det blev skratt och kramar och klockan snurrade på och rätt som det var hade även våra svenska styrkor i form av olivgröna folkvagnsbussar och andra husvagnsekipage av olika slag rullat ner på fältet. Det bjöds på god stämning och trevligt samkväm tillsammans med våra tyska vänner.
Malmö Dag 1
Från början var tanken att europacupen i Malmö skulle bestå av en tävling på lördagen och ytterligare en på söndagen. Dock enligt gällande regler är det inte tillåtet att arrangera mer än en EC i ett land där det inte är schemalagt fler än tio tävlingar under aktuell säsong. Därmed beslutade tävlingsledningen i stället att det skulle arrangeras en EC på lördagen och en nationell tävling på söndagen där de utländska piloter som ville fick ställa upp även på söndagen.
P38 Lightning
Lördagen den 3 juni bjöd på ett mycket vackert väder, sommaren hade kommit i gång på allvar nere i Skåne vilket medgav att det kom en hel del publik från både modellflygklubben och även utifrån för att betrakta dagens drabbningar. Vi skulle börja med WW2-klassen och medan sekretariatet räknade poängen och ställningarna inför WW2-finalen genomfördes samtliga WW1-heat inklusive final för att effektivisera dagen.
Vad som var aningen speciellt för mig personligen under denna tävling var att jag hade byggt ihop min första tvåmotoriga WW2-maskin inför denna tävling, det var en P38 Lightning som var utskuren och ritad av Oscar S. Det var en lyckad konstruktion som är väldigt lättflugen och även riktigt snygg i luften om man får säga det själv! Jag bestämde mig för att jag skulle börja med att rosta av mig med en gammal hederlig C3603 Thun i första heatet för att bli lite varm i kläderna efter ett långt vinteruppehåll. Första heatet gick bra för min egen del, det slutade med tre klipp och full flygtid vilket jag var mycket nöjd med efter ett långt vinteruppehåll. Nu var det äntligen dags att lufta dubbel-saftaren.
Inför flygningen med min P38 fick jag kvalificerad kasthjälp av ingen mindre än designern Oscar själv. Oscar var behjälplig som mekaniker under detta heat, det går att kasta en tvåmotorig modell själv, men det är skönast att ha en hjälpande hand i de situationer som tillåter detta, speciellt med så stora och tunga maskiner. Jag och Oscar lyckades få upp kärran relativt snabbt i luften trots att de är två motorer att starta. Väl uppe i luften snodde jag åt mig ett klipp och jag upplevde att P38:an hängde med alla de mindre och smidigare planen bättre än vad jag hade förväntat mig från början.
”näst intill omöjligt att flyga dem på endast en motor”
Motorproblem
Efter cirka 3 minuter in i P38-heatet skulle jag göra ett anfall på ett plan som hade motorproblem, jag drog av på gasen för att inte flyga i kapp motståndaren, problemet var att jag inte hade justerat tomgången på mina motorer rätt, vilket ledde till att vänster motor lade av och dog. Alla som har flugit P38 i skala 1:12 vet att det är näst intill omöjligt att flyga dem på endast en motor. Sagt och gjort, vänster motor dog och jag försökte försiktigt gasa mig vidare på endast höger motor för att ta mig hem till landningsbanan igen. Dock kände jag hur hon ville gå i spinn så fort man petade på gasspaken, så det enda alternativet var att stänga av även den högra motorn för att motverka spinn, detta gjorde att jag inte lyckades ta mig hem hela vägen och i samband med en hård landning gick ena stjärt-bommen av, dock blev det ingen allvarlig skada, men det tvåmotoriga vidundret hade landat för sista gången för denna tävling.
Nästa WW2-heat gick bättre för mig igen, då fick det bli att gå tillbaka till den gamla trotjänaren Thun. Det stod två klipp och hel streamer på menyn vilket också betraktas som godkänt. Efter detta stundade WW1-klassen för min del i väntan på poängräkning inför final i WW2.
WW1
Till denna tävling hade jag med mig min gamla trotjänare Nieuport 28 som har varit med och tävlat ändå sedan 2018. Jag hade också byggt ihop en sprillans ny Fokker Eindecker E3 som jag hade med mig till tävlingen. Då klockan var närmare 13 när ww1 drog i gång hade vinden vaknat till liv. Det blåste någonstans mellan 8-9 m/s så de små dubbeldäckarna fick kämpa rejält i byarna.
Markmål
Vad som är unikt för ww1-klassen är att man också har markmål i form av vita frigolitpelare som står utplacerade längs startbanan. Syftet är att man med hjälp av maskinerna ska köra på dessa markmål så pass hårt att pinnen går sönder, då blir piloten tilldelad 50 poäng. Då dessa markmål är tillverkade i vit frigolit adderat med 8-9 m/s var det få piloter som gjorde någon ansats till att attackera dessa markmål. Markmålen låg näst intill horisontellt längs med banan och de få piloter som ändå vågade satsa på markmålen, råkade antingen slå omkull med sina plan i vinden, eller så blev de klippta av oss fula fiskar som lurpassade på de som gick ned med sänkt fart för att attackera markmålen 😉
Cut!
Då markmålen i regel var att utesluta för denna tävling blev det desto mer aktivitet uppe på högre höjd. Det bjöds på hårda luftstrider och det var minst sagt utmanande och roliga fighter! Under samtliga ww1-heat duellerade undertecknad med Stefan K från Tyskland som är en av världens främsta ww1-piloter och jag lyckades till och med att klippa honom vid ett par tillfällen, dock dröjde det inte länge innan hans plan befann sig bakom mitt igen och rätt som de var så hörde man en glad tysk ropa ”cut!” ännu en gång.
”endast 1 pilot som landade vid slutsignalen”
Final
WW1-finalen kom också att bli en av de hårdaste ww1-heaten som jag deltagit i. Av de 6 piloter som ställde upp i heatet, var det endast 1 pilot som landade vid slutsignalen. Jag hade plockat fram min Fokker Eindecker som skulle göra sitt elddop, efter en intensiv jaktstrid på låg höjd gick jag in för en attack på Stefan Kuner, han tänkte likadant och styrde också mot mig, rätt som de var singlade båda våra modeller ner mot marken i ett konfetti-regn. Kort därefter krockade även Stefan L med någon. I vanliga fall håller sig de flesta WW1-planen uppe i luften utan att kollidera, då dubbelldäckar-combat är den lite lugnare klassen. Denna final var dock som ni kan förstå något utöver det vanliga. Trots att 5 av 6 piloter mist sina plan var det inga sura miner hos någon av oss, vi vet att detta är en del av sporten även om det inte är roligt att bli av med fina WW1-kärror. Vi som flög finalen var snarare glada över att vi hade fått uppleva ett av de snävaste och sjukaste WW1-heaten genom tiderna, det är inte alla som får den möjligheten!
Finalen WW2
Efter avslutad WW1-final var det äntligen dags för finalen i WW2. De som tog sig till final var Stefan K, Denny, Pär, Samme, Jürgen F, Georg B och Stefan B. Det är många piloter som ofta placerar sig på höga positioner i tävlingsresultat så vi var medvetna innan finalen började att även denna final skulle bli hård och garanterat att den skulle bli rolig. Då min Thun överlevde förra heatet fick den ställa upp även nu i finalen. Väl uppe i luften när heatet blåsts igång var det genast fullt ös med låg flygning och många klipp.
Med så många hungriga piloter på ett litet flygområde försvinner streamers från motståndarna snabbt. Undertecknad lyckades i konkurrensen få till 2 klipp och en hel maskin. Det var inte många som tog fler klipp än så i finalen heller eftersom alla streamers tog slut inom de första 2 minuterna. Den pilot som utmärkte sig mest i finalen var Pär Bertilsson som var lite värre än oss andra och slog till med 3 klipp, vilket gjorde att han var den som klippte mest i finalen.
Trots att finalen var så pass tight och flögs på låg höjd var det förvånansvärt få kollisioner i WW2-finalen. Man kunde nästan tro att det var WW2-finalen som flögs först och att det nu var WW1 som det tävlades i. Efter finalen var det dags att packa ihop sina maskiner, varva ned och förbereda sig inför gemensam middag och prisutdelning. Då det var så pass härligt väder arrangerades prisutdelning och gemensam middag under bar himmel ute på flygfältet under kvällen. Vi hade dukat upp till långbord och vi svenska piloter hade köpt in en del svenska delikatesser som våra utländska vänner skulle få prova. Vi dukade upp till ett midsommarbord med sill, potatis och diverse tillbehör vilket var uppskattat. Under prisutdelningen tillkännagavs följande pallplatser i de olika klasserna:
WW1
1:a plats – Stefan K, 2349 poäng
2:a plats – Samme, 1734 poäng
3:e plats – Felix L, 1624 poäng
WW2
1:a plats – Stefan K, 1342 poäng
2:a plats – Denny F, 1336 poäng
3:e plats – Pär B, 1272 poäng
Söndagen
På söndagen beslutades det att endast tävla i WW2-klassen då många piloter hade blivit av med sina WW1-plan från gårdagen, vilket innebar att det inte var många som hade några plan kvar att tävla med längre. Det bjöds dock på lika härligt väder även under dag 2 och man såg fram emot att flyga igen.
”det blev kort och gott en riktig j***a smäll”
De tyska piloterna hade bestämt sig för att åka hem under söndagen och därmed valde de att inte tävla under söndagen. De polska bröderna höll sig dock kvar och valde att ställa upp även under söndagen! Totalt var vi 9 tävlande under söndagen, till skillnad från lördagen då vi var totalt 17 tävlanden, därmed gick söndagen mycket fortare att genomföra än lördagen. Vad som var mest minnesvärt för min personliga del under söndagen var att jag under lördagskvällen hade lagat ihop min P38 igen. Därmed inledde jag söndagen med att flyga med P38an igen. Jag fick återigen kasthjälp av Oscar. Detta heat var jag mer aggressiv i min flygning än jag var dagen innan, detta i kombination med tight flygning från motståndarna slutade med en rejäl kollision med ett annat plan. Motorgondolerna flög åt ett håll och vinghalvorna åt ett annat, det blev kort och gott en riktig j***a smäll!
Utöver haveriet med P38an klarade jag mig poängmässigt bättre under söndagen. Det var Thunen som stod för de flesta av mina egna klipp och intensiv jakt i kombinationen med marginalerna på rätt sida gjorde att jag tog mig till pallplats under söndagen. Under prisutdelningen stod följande personer på pallplatserna:
WW2
1:a plats – Denny F, 1656 poäng
2:a plats – Samme, 1521 poäng
3:e plats – Pär B, 1312 poäng.
Summering
För att summera Malmö-tävlingen var det en rolig och spännande upplevelse. Det var på ett sätt en brytpunkt bland många tidigare combat-tävlingar på det sätt att detta var den första europacupen som arrangerades i Sverige på flera år. Det var också den första tävlingen på flera år där utländska piloter kom till Sverige för att tävla vilket vi ser som något positivt. Denna tävling var också ett samarbete med våra tyska combat-vänner som tidigare hade bjudit in oss till deras EC i Braunschweig senare under hösten samma år. Därmed var Malmö-tävlingen enbart del 1 av 2 av Europaäventyret 2024, med andra ord var fortfarande det största äventyret kvar för oss svenskar. Vilket var resan till Tyskland, men den får vi återkomma till längre fram.
/NC
