Sista lördagen i September var det äntligen dags för den traditionella avslutningstävlingen i Svenska Cupen i Aircombat. Det var ett grått, kallt och fuktigt Örebro som hälsade Aircombat-pilotern välkomna till denna traditionstyngda tillställning. Vädret var dock något som skulle ordna upp sig under dagen, med råge dessutom. Rena sommarvärmen bjöds det på trots att det var slutet på september.
WW1
Dagen började med WW1. Det flögs 3 heat i grundomgången, vilket är ovanligt mycket i WW1. Det vill säga, alla piloter fick chansen att flyga 3 gånger. Nu var det inte alla som gjorde det eftersom flygplanen tog slut lång innan heaten gjorde det. De förebilder som var populärast var utan tvekan SE5a och Nieuport. De som hade störst framgång under grundomgången verkade vara Samme, Felix och Pär. Minde bra gick det för Jesper som flög i marken ganska omedelbart i det första heatet. Det hände ungefär så här: Samme och Lasse kolliderade, den övre vingen på Lasses modell lossnade och det gällde också landningsstället på Sammes Se5a. Jesper var också mer eller mindre inblandad i det hela och flög alltså ner sig. Antingen på grund av att han också var direkt inblandad i kollisionen eller för att han trodde att han var det. Lasses modell flög inte något vidare utan övervingen och det blev ett kort heat även för honom. Däremot flög SE5a:n bättre utan landningsställ! Flygplan gör ju ofta det, det är därför man inte har några landningsställ om man kan undvika det! Det blev inget mer flygande denna dag för Jesper men eftersom en finalplats ändå var garanterad då det var exakt så många deltagare som finalplatser lagades modellen under natten och var flygklar till finalen som gick på söndagen. Men det är en annan historia.
Lunch och WW2
Efter WW1 blev det lunchpaus. En lunch som för de flesta bestod av kokkorv med tillbehör som tillhandahölls på ett förnämligt och fältmässigt sätt av ACES tross, dvs för dagen Jens med son. När lunchen var överstökad tog WW2 tävlingen vid. Det var 12 piloter till start. Elva av dessa var svenskar men glädjande nog hade vi denna helg förstärkning av ACES Germany i form av Rüdi som hade planerat sin husbilssemester på ett förträffligt sätt med ett stopp i Örebro just denna helg. 12 piloter betydde 2 heat per runda med 6 piloter i varje heat. Precis lagom många med andra ord.
Runda 1
Samme var den som gick ut hårdast med 3 klipp i första omgången. Lasse hade även han en fin omgång och tog ett par klipp. Undertecknad hade inte en bra start, precis innan start visade det sig att ett skevroder inte fungerade som det skulle. Ett snabbt modellbyte blev nödvändigt. Efter en snabb tankning och varmkörning var det dock åtgärdat. Men sen när heatet väl var igång så trilskades motorn. Små bubblor i slangen tydde på att det kom in luft i systemet någonstans. Men efter någon minut så gick den ändå igång och gick ok trots allt. När det var 40 sekunder kvar av heatet fastnade en streamer på modellen. “Ett klipp i alla fall, det är ju ändå ok” tänkte undertecknad. “Bara att ta det lugnt resten av heatet och spara modellen”. Då fastnade en till streamer på Aichiin. Lika välkommet som oväntat. Bergendahl hade en sämre första omgång och lyckades bara få ihop 1 poäng. Det berodde på ett trilskande höjdroder på Corsairen och det blev markkontakt redan efter 4 sekunder. I Lundell-klanen så visade Lasse att gammal är äldst då han var den som fick med sig flest steamers, följd av Stefan och Felix. Hemmapiloterna hade inte en särskilt lyckad första omgång. I all fall om man ser hur det brukar gå för Pär och Jonas x2. Jonas H var den som hade det bästa heatet av dem i första rundan. Jonas B hade en hel flotta av nybyggda Il2 med sig, eller om det var Il10?, de skulle visa sig behövas då det var en strykande åtgång på dem. Pär flög som vanligt Mustang och Jonas H hade någon form av japanska fighters med eldrift.
Runda 2
I runda två vände Stefan på steken och var den i släkten Lundell som plockade mest poäng. Och inte bara i familjen Lundell utan även totalt sett. Samme fortsatte plocka på sig streamers och var näst bäst. Sergeant Bergendahl fick till slut ihop 2 poäng. Detta berodde på att den fläktdrivna Me262 han nyligen anskaffat var ovillig att flyga. Troligen berodde detta på att LiPo accar hade tappat lite kraft efter att ha vilat i många år. Men skam den som ger sig! Efter några enträgna försök blev trots allt 6 sekunder flygtid till slut. På tre startförsök om jag minns rätt. Detta räcker dock inte till för att få poängen för hel streamer. Rudi hade inte heller en särskilt framgångsrik omgång och fick bara med sig 1 poäng. För övrigt var det rätt få klipp i denna omgång. Undertecknad fick med sig ett, det sista för dagen skulle det visa sig.
Runda 3
Det mest spektakulära, eller i all fall minnesvärda, i tredje rundan var den kollision som undertecknad och Oscar lyckades med. Båda två fick igång sina motorer snabbt och effektivt. Själv hade jag haft problem med motorn i starten i de tidigare heaten och blev både glad och överraskad att den startade så fint för en gångs skull. Detta ledde till att de båda flygplanen tog sig upp i luften exakt samtidigt. De flög fint i var sin bana precis bredvid varandra. Detta tills piloten till vänster, Oscar, bestämde sig för att svänga höger för att komma undan solen. Piloten till vänster, undertecknad, bestämde sig för att göra exakt det omvända. Vilket ledde till att modellerna försökte flyga igenom exakt samma plats exakt samtidigt. Det gick inte bra och slutade med 6 sekunders flygtid per modell och 2 poäng var. I övrigt var det även i denna omgång rätt begränsat med klipp. Den enda som hade ett lite bättre heat än tidigare var Pär som måste ha plockat med sig åtminstone två streamers.
Final
I finalen visad det sig att det är fördel med hemmaplan då Jonas H var den som hade överlägset det bästa heatet, troligen blev det tre klipp, näst bäst var Pär. Han fick med sig två streamers. Övriga fick nöja sig med minde än så. Samme gjorde ett tillräckligt bra heat för att behålla förstaplatsen före den spurtande Jonas H. Finalen var som det ofta blir mest en boll av flygplan som ser mera ut som en bisvärm än ett antal modellflygplan. Det var ingen som flög rakt mera än någon sekund och det är svårt att jaga någon. Konstigt nog var det så vitt jag minns inga kollisioner. Vilket måste anses som ett under i så fall med tanke på hur tight flygning det var. Undertecknad som hade tagit fram en annan modell efter fadäsen i runda 3 hade även motorproblem. Det vill säga egentligen tankproblem, och fick lov att landa för att tanka. Med 20 möjliga poäng att plocka i flygtid var modellen i luften igen. Bara för att omedelbart få streamern klippt och med det missades de 50 poängen för hel streamer. Så det hade varit bättre att vara kvar på marken!
Twin Heat Trophy
Efter detta vidtog Twin-Heat Trophy, där det som vanligt flögs enbart tvåmotoriga flygplan. Därav namnet. Det vi lärde oss i detta heat var framförallt att det inte är att rekommendera att göra allt för stora stjärtpartier av kanalplast.
Prisutdelning
När poängen hade räknat ut, mat grillats och ätits var det dags för prisutdelning. Då visad det sig att tredje platsen gick till Lasse med 982, andraplatsen till Jonas H med 1037 poäng och förstaplatsen gick till Samme med 1179 poäng. Även Twin-Heat Trophy togs hem av Samme.
Med detta var årets näst sista tävlingsdag avklarad. Tävlandet fortsatte dock dagen efter, men det är en annan historia. Om du undrar hur det gick i WW1 så får du vänta på den spännande upplösningen på det dramat då finalen i WW1 kördes på söndagen.
/Redaktören
