Någon gång 89/90 bildade International Dogfighter Association, som stöd för tävlingsgrenen Dogfight. Tävlingsregler skrevs och trycktes i snyggt fyrfärgstryck på regelhäfte i 4xA4-format.
Med hjälp av kontakter och några artiklar i internationell press fick man nationella tävlingschefer över stora delar av Europa. Grundarna Helge Örbö och Pål Engelstad gjorde dessutom en road-tour i USA och la då grunden till det som något senare blev AMA 704 WWII combat, det som senare utvecklades till 2610 WWII Combat.
Dogfight-reglerna 1990
Några av grunddragen i Aircombat fanns redan i Dogfight-reglerna 1990. Skala 1:12, andra världskrigsplan, säkerhetslinje, flygtid, streamers och streamerklipp. Scramble-starten är också fortfarande kvar. Men mycket har förändrats.
Man fick på den tiden lika mycket poäng för klipp som för kollision. Motorn bestämdes av om förebilden hade radmotor eller stjärnmotor. En liten förebild med stjärnmotor kunde på det sättet få topp-prestanda. Ett exempel är J22 Dogfight som var mindre än en Spitfire eller Mustang, men som till skillnad mot dessa två fick ha .20-motor istället för .15. Följden blev att J22 Dogfight med sin tjocka clark-y –vinge i balsa var vassare än både Spitfire och Mustang och flög som värsta pylon-kärran runt alla andra plan i tävlingsheaten.
I regelhäftet fanns det också ett avsnitt om ordnar och gradbeteckningar. Detta var helt nytt inom modellflyget – vi hade aldrig sett något liknande. Först tyckte vi att det var lite löjligt, men efter ett tag blev det lite roligt att börja titta på vilka ordnar man fått och vilken grad man uppnått. Faktum är att denna del av reglerna hjälpte till mycket i starten när vi byggde upp tävlingsverksamheten i Sverige. Det blev liksom en sport att nå upp till ACE eller Designer, att få Norge-orden för att ha tävlat i Norge, att räkna antal ”missions”, osv.
